människor o vänner!

En dag som denna så känner jag mig så stolt, stolt över att jag var en av de som verkligen fick ett avsked av Magda...en något stressig kram, men ändå en kram.
men pojkar, ni måste tänka på att de skulle hem till tvättid!

när vi andra som tog ordentligt avsked av varandra så sa vi (eller ja iaf)..vi måste blogga massa! så ja, mitt strå till stacken är detta. Jag skulle vilja blogga om människor och vänner, för det är det som gör frizon till stor del. Det är flera som jag lärt mig så mycket av och om.

Det har varit så härligt att träffa er, samtidigt som jag ogillar det skarpt, för de dialekter ni ger mig!! Trycker bort den vackraste av de alla - småländskan! o byter den till något annat fult. få gånger i mitt liv jag blivit så mobbad som av min dialekt efter att ha träffat er!

Igår på Gudstjänsten så slog det mig att nästa gång vi ses, ja, den finns inte ens inplanerad...och en tår föll. Tanken på att sen senare ta avsked kändes lite som Hjälmaredsavskedet..

Ni påverkar så mycket, o jag gillar er skarpt!
Tack för veckan! Det var helbra!
men allra mest tack till Gud o Hans överraskande och överväldigande kärlek!

Ta hand om er. Kramar!