Prinsessan lever på slottet!
hej kära vänner!
när jag läste Sammes uppdatering så tänkte jag att även jag ville skriva några rader om vart jag befinner mig just nu... Även om dte kan va lite klurigt att beskriva med några få ord.
Just för tillfället är jag på Bjäkra Säby, och har provvecka. Jag provar alltså på hur det är att leva som "husfolk" här, vilket innebär att dagarna ägnas mkt åt praktiskt arbete, och mkt tid i bön. Jag vet inte om ni alla vet vad Bjäkra är för en plats, kortfattat är det ett slott som ligger utanför Linköping, där en kommunitet lever. (Bröder och systrar, typ munkar och nunnor men bara för en kortare period, 1-2 år oftast). Dom som är med i kommuniteten är inte heller så gamla, typ i vår ålder.
Så dagarna här ramas in av de regelbundna tidebönerna, härligt!
här finns oxå en bibellinje, och det känns gott att få dela lite av deras gemenskap, känner att jag får lite tillbakablickar till alla de fina stunderna på hjälmared... igår hade några bakat kladdkaka och vi satt å kollad på film, är det någon som känner igen sig? :)
Nu ska jag åka ifrån mitt slott imorgon. Åka hem och fundera. Och kanske (förhoppningsvis!) komma tillbaka här en tid till inom en snar framtid. Frågan är om det finns något bättre jag just nu kan välja att ägna mitt liv åt? Att få leva i en gemenskap med andra människor, i Guds närvaro, finns det ngt bättre?
Annars så saknar jag mina skolbarn så oerhört, det är så att jag får tårar i ögonen när jag bara tänker på dom. Mina små fina 6åringar som jag fick glädjen att umgås med under 7 veckor i höstas. Fantastiskt! Mina änglar...
Jag hoppas att ni har det bra, där ni befinner er i er vandring. Och att ni känner att ni inte vandrar ensamma. Jag vill, på samma sätt som Samuel, oxå säga att ni är välkomna hit att hälsa på mig om jag återvänder, och annars är ju sthlm en trevlig stad! ;)
Guds frid till er mina vänner och bröder o systrar i Kristus!
kramar Jossan
när jag läste Sammes uppdatering så tänkte jag att även jag ville skriva några rader om vart jag befinner mig just nu... Även om dte kan va lite klurigt att beskriva med några få ord.
Just för tillfället är jag på Bjäkra Säby, och har provvecka. Jag provar alltså på hur det är att leva som "husfolk" här, vilket innebär att dagarna ägnas mkt åt praktiskt arbete, och mkt tid i bön. Jag vet inte om ni alla vet vad Bjäkra är för en plats, kortfattat är det ett slott som ligger utanför Linköping, där en kommunitet lever. (Bröder och systrar, typ munkar och nunnor men bara för en kortare period, 1-2 år oftast). Dom som är med i kommuniteten är inte heller så gamla, typ i vår ålder.
Så dagarna här ramas in av de regelbundna tidebönerna, härligt!
här finns oxå en bibellinje, och det känns gott att få dela lite av deras gemenskap, känner att jag får lite tillbakablickar till alla de fina stunderna på hjälmared... igår hade några bakat kladdkaka och vi satt å kollad på film, är det någon som känner igen sig? :)
Nu ska jag åka ifrån mitt slott imorgon. Åka hem och fundera. Och kanske (förhoppningsvis!) komma tillbaka här en tid till inom en snar framtid. Frågan är om det finns något bättre jag just nu kan välja att ägna mitt liv åt? Att få leva i en gemenskap med andra människor, i Guds närvaro, finns det ngt bättre?
Annars så saknar jag mina skolbarn så oerhört, det är så att jag får tårar i ögonen när jag bara tänker på dom. Mina små fina 6åringar som jag fick glädjen att umgås med under 7 veckor i höstas. Fantastiskt! Mina änglar...
Jag hoppas att ni har det bra, där ni befinner er i er vandring. Och att ni känner att ni inte vandrar ensamma. Jag vill, på samma sätt som Samuel, oxå säga att ni är välkomna hit att hälsa på mig om jag återvänder, och annars är ju sthlm en trevlig stad! ;)
Guds frid till er mina vänner och bröder o systrar i Kristus!
kramar Jossan
5 Comments:
Tufft, själv har jag funderingar på att kanske leva i den kommuniteten ett år :)
Jag funderar på att starta en kommunitet på facebook!!
Jag funderar på att se till så ditt facebook-konto blir låst! :P
ja... hur ska man starta en kommunitet på facebook isak? :)
Men Mattias, om du känner så så åk dit å testa!
Det är lätt. Man lever redan i celibat. Man kan skicka böner och välsigna folk. man kan prata med folk som behöver hjälp. och man kan väldigt lätt dra sig undan.
Fast mest skojade jag bara (= ironiserar över mig själv och mitt förra inlägg som inte heller var så seriöst. är kanske nått sätt att göra upp med mig själv för alla tid jag sitter och kollar runt där.
Skicka en kommentar
<< Home