Ensam i Edsbyn

Hej era nötter!

Nu är jag äntligen hemma och har bara för en stund sen packat upp mina grejer och gjort rummet beboeligt. Vi hade väldigt trevligt igår när jag kommit hem. Vi satt runt köksbordet, nästan hela familjen, och skojade och skrattade. Det är sådant som gör att man orkar med..

Jag måste erkänna att det här är den värsta separationen jag har varit med om och att jag inte frivilligt kommer utsätta mig för samma sak igen. Och det värsta är att jag sa att jag kommer sakna mitt rum och "lämpligheten" mest, men att nu när det kommer till kritan så är det alla er jag saknar, och det har inte ens gått tre dagar..men det går väl över snart :P

Det första veckorna och de sista blev som jag hade hoppats. Resten är enda grå soppa.

Men det är bara de goda bullarna man minns (Isaks "Ät fett och socker tills du spyr"-bullar).

Jag har ett låttips också för alla sentimentala:

Ted Gärdestad - I Den Stora Sorgens Famn

Vi ses.

Kram.

Ps. Alla andra bullar var också väldigt goda. Bara så ni vet.. Ds.