På tal om att slåss (=
Ibland kan tankar slåss, eller dom kan i alla fall slå en hårt. och det är oftas väldigt positivt.
En sak slog mig för ett tag sedan, och det var inte det jag skriver nu.
Jag mins att PAS pratade om ungdomsförsamlingar i Jönköping.
Dom bildades för några år sedan och har nu problem för att dom inte är "ungdomsförsamlingar" nå mer, dom som nu är 25år i dessa församlingar lockar inte ungdomar efter som att musiksmaken har ändrats så mycket.
när man tänker på det så låter det ju ganska hemskt egentligen. Jag tror att man kan lära sig älska allt, i alla fall med Guds hjälp. det är egentligen därför jag skriver.
Självklart har vi olika smak, men jag tro inte att Gud är ett rockband.
Inte bara i alla fall. Därför borde vi kunna lära oss älska all musik.
I alla fall försöka.
Och då menar jag inte att alla som blir kristna ska lära sig tycka om psalmer eller "lovsång"(musikstilen) snarare att,
dom "starka" borde "anpassa" sig efter dom "svaga" ja, luddigt.
Personligen älskar jag psalmer, förmodligen beroende på min kultur.
Det som slog mig, och som ledde fram till att jag skriver var i alla fall att jag
älskar Svenska Kyrkan. Det finns säkert mycket som både är bra och dåligt i den. men det är inte därför jag älskar den.
kanske är det för att jag är trygg där, kanske är det för att det är mest därifrån jag kommer. men hursomhälst så älskar jag den.
Det leder fram till att jag vill försvara henne (kyrkan).
men jag inser samtidigt att det är viktigt med självkritik.
Och blott i den öppna finns det en möjlighet. (fin psalm)
har man bestämt sig kanske man missar sanningen.
En knuten näve kan bara slåss.
Men det som slog mig att jag gör i stället är, att jag övertygar mig om alla andras svagheter i stället för att försöka "rätta till" mina egna (kyrkan är ju trots all bara Gud och oss människor??)
Skulle kyrkan vara ett objekt skulle det kanske vara svårare att älska.eller lättare?
ibland är ju människor bara jobbiga... eller?
I alla fall så betyder ju det att det är massa människor som jag inte älskar.
Jag försökr ju typ inte att
förstå dom.
Jag knyter min näve för att slå dom. (rimm)
Så alvarligt är det kanske inte för jag är ganska snäll, men tanken slog mig i alla fall
Jag ska sluta klaga och försöka
förstå.
Vi måste
förstå varandra.
Det jag tro man gör i stället är att, man försöker bli
likadan som andra.
Sen samlas man i grupper med folk som har försökt bli
likadana, och kan verkligen inte
förstå varför inte alla är som vi.
Vi behöver verkligen inte bli
likadana. Då skulle vi inte skapats unika.
Men vi måste
förstå varandra. Och vi måste
förstå oss själva.
Vi är ju skapade till guds avbild,
och genom att
förstå och lära känna oss själva kan vi närma oss Gud.
Genom att
förstå andra kanske man kommer ännu närmare.
Jag tror det. och jag ska försöka.
Nu har jag skrivit sådär långt igen. Säker klychigt(hur skriver man) också.
Men ibland bara måste jag skriva, det kommer över mig, nå ryck eller nått.(=
Den man
förstår kan man inte hata. kan det stämma?
